Lulwo Mack Jjuuko hjälper i Uganda som repar sig efter inbördeskriget

Lulwo Mack Jjuuko som är frivillig i Ugandas Röda Kors var 24 år när en svår koleraepidemi bröt ut i landet år 2006. Mack hade gått med i Röda Korset många år tidigare men hade inte desto mer tänkt på saken. Tills en vän från universitetet kontaktade honom.

– Röda Korset behövde hjälp på grund av koleran och det fick mig att gå med. Jag ville hjälpa då jag såg vilket lidande människorna i min hemstad hade utsatts för, säger Mack.

Efter inskolningen jobbade Mack som rödakorsfrivillig under hela koleraepidemin. Han evakuerade smittade från de värst drabbade områdena och hjälpte till på ambulans.

– Jag kände verkligen att jag hjälper. Därför har jag fortsatt som frivillig i Röda Korset ända sedan dess.

Nu rycker Mack ut när hjälp behövs. Han gör det i synnerhet då koleran börjar sprida sig, eftersom han ju har fått utbildning för det.

I Uganda är kolera ett allmänt hot under regnperioder. Speciellt i städerna där avloppen svämmar över blandas det förorenade vattnet med dricksvatten och den allvarliga smittan förs snabbt vidare.

– Vi frivilliga i Röda Korset försöker tala om för människorna hur kolera kan undvikas. Under epidemierna delar vi ut tvål, rent dricksvatten, vattenrengöringstabletter och ger de smittade vätsketillförsel.

– Översvämningarna är en årlig katastrof för oss. Genom att informera om smittsamma sjukdomar kan vi också bättre skydda oss för dem.

Spåren efter krig ömmar länge

Mack undervisar också de frivilliga i Ugandas Röda Kors hur man hjälper barn som har fått lida under det långa inbördeskriget i landet. En del av barnen kapades, andra tvingades bli soldater. Många skadades eller förlorade sina familjemedlemmar.

– De frivilliga lär föräldrar, lärare och byäldsta stödja och hjälpa de krigsplågade barnen. Det viktigaste är att barnen inte hamnar utanför gemenskapen.

Behovet av katastrofhjälp efter ett krig upphör ingalunda när det sista skottet har avfyrats. Tvärtom så tar återhämtningen flera decennier. Enligt Mack finns det nu dock ett spirande hopp om ljusare tider.

– Vi har fått mycket god respons från de byar där våra frivilliga går och hjälper. Den formen av stöd har en lång verkan, det hjälper gemenskapen att komma över det värsta, berättar Mack.

– Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka Finlands Röda Kors för hjälpen. Varje dag ser jag hur barn som upplevt krig kan fortsätta sitt vanliga liv tack vare finländarnas hjälpinsatser.

Hjälp Mack att hjälpa! Bli insamlare eller lämna ett bidrag.