Psykisk första hjälpen är Jääskeläinens grej

Ibland kan en trevlig hobby påverka yrkesvalet. Så gick det för Anna Jääskeläinen. Hon kom första gången i kontakt med Röda Korsets verksamhet för tio år sedan, när en vän tog henne med till ungdomsgruppen i Träskända avdelning. Som vuxen gick hon med i första hjälpen-gruppen och det sporrade henne att senare fortsätta med sjukskötarstudier.

Nu är Jääskeläinen på sin fritid aktivt med som frivillig i första hjälpen, i Frivilliga räddningstjänstens ledningsgrupp och i gruppen för psykiskt stöd. I fjol utsågs hon till Årets räddare 2008.

− Psykiskt stöd och frivillig räddningstjänst är min grej för tillfället. Jag drömmer om att jag en vacker dag i mitt jobb som sjukskötare kan koncentrera mig på psykisk första hjälpen, framhåller Jääskeläinen.

Under sin tid som gruppmedlem i psykiskt stöd har Jääskeläinen fått uppleva tragedier av många slag. Bland annat var hon ledare för evakueringscentralen under skolmassakern i Jokela. Efter tsunamin år 2004 var hon på flygplatsen för att möta de hemvändande resenärerna. Jääskeläinen påminner dock att det finns en hel del arbete också mellan katastroferna.

− Det grundläggande är att människor får stöd när de till exempel drabbats av en olycka, ett dödsfall eller sjukdom. Vi hjälper också offren för våldtäkter och andra brott, säger Jääskeläinen.

− En allmän uppfattning är att Jokela skulle ha varit det mest krävande uppdraget. Det stämmer dock inte på mig. Att några gånger ha gått ut med ett mer vardagligt sorgebud har berört mig personligen och varit en svår upplevelse.

I princip kan vem som helst börja som frivillig, men man ska komma ihåg att arbetet också är tungt.

− Den frivilliga måste vara en bra lyssnare och kunna anpassa sig. Dessutom ska den frivilliga ha ordning på sitt eget liv. Om hjälparen inte är medveten om sin egen trötthet eller inte känner sina egna gränser, kan han själv i stället bli den som behöver hjälp.

Trots utmaningarna i psykisk första hjälpen anser Jääskeläinen att arbetet i regel är givande.

− Det känns bra när en främmande människa efter några timmars bekantskap kramas och tackar för att jag har lyssnat och varit till hjälpt. Det är det bästa gensvaret man kan få i det här jobbet.

Hjälp Anna att hjälpa! Bli insamlare eller lämna ett bidrag.